Otålig

Nu väntar jag mest på min dödsmedicin tycker jag, jag vill inte mer. Allt i min vardag är jobbigt. Jag äter inte, underlivet bränner och jag kan inte röra mig. Jag är förstoppad och sjuksyster vill bara att jag ska bajsa. Jag hatar det, enda jag får ut är diarré efter Movicol-kur. En halv dag på toa. Orkar inte mer. Men jag måste vänta minst två veckor innan jag har medicinen i handen,känns så evigt långt.

Som vanligt fast värre

Det var visst trögt att blogga. Varje dag är likadan så vad ska jag skriva? Jag vill ha knark som tar mig till lull-lull-land. Har fått morfindosen höjd, skitnöjd. Tror det är tillfälligt men det gör inget.

Har varit ännu mer less på det här livet så jag är närmre avslutet än tidigare. Jag har bestämt mig tror jag, jag ska dö före jul. Säger tror jag, fastän jag bestämt mig, litar inte på att jag verkligen vågar.

Ja, och orsaken till att jag sjunker djupare är metastaser i vulva. Jag bröt ihop hos läkaren och sa att nu kan jag inte mer. Hur mycket ska jag orka bära? De växer fort och jag vill förtränga dem. De hugger till ibland, men egentligen vet jag inte om det är från dem eller den känsliga huden. Det är inte ett dugg kul att veta att de kommer bli större och större, skava, smärta, såra, allt vad de nu ska ta sig för. Då vill jag hinna först. Än så länge lyckas jag förtränga dem, de besvärar inte så mycket. Men de ska inte hinna göra mig ledsen, fan heller.

Usch nu blev det dystert.