Obotlig

Jag började på en cancerblogg samma dag jag fick beskedet. Sedan dess har jag haft fullt upp med kriser, behandlingar, gråt och ångest. Så det blev inget bloggande. Nu är cancern i en annan fas, obotlig, och jag gör ett nytt försök att dela med mig av känslor och vad som sker inne i en ung människa som vet att den ska dö snart.

Det började med livmoderhalscancer, rätt så avancerat stadie, men botbar. Jag hade inga tvivel om att bli frisk, jag skulle bara igenom ett helvete. Jag hann vara frisk 2-3 månader, sedan var den tillbaka. På samma plats, en klump på några centimeter. På några veckor var den 5 centimeter. Det pratades om en jätteooperation, men det gick inte, för stor tumör. Alla chanser under några få veckor från det nya beskedet, sket sig.

Så nu ska jag dö i min cancer. Läkaren säger inte när. Ingen vet det säger hon.